Ödesförvrängaren

Ödesförvrängaren

Den märkliga historien om Wayne Gamm

––––––––

av

Owen Jones

Översatt av

Jessica Johansson

Ödesförvrängaren

Författad av Owen Jones

Copyright © 2018 Owen Jones

Omslagsbild © 2018 Owen Jones

––––––––

Fate Twister

The Story of Wayne Gamm

Other books by the same author:

Behind The Smile

The Story of Lek, a Bar Girl in Pattaya

Volume I: Daddy's Hobby

ISBN: 978-1489558800

Volume II: An Exciting Future

ISBN: 978-1483977690

Volume III: Maya – Illusion

ISBN: 978-1491201862

Volume IV: The Lady in the Tree

ASIN: B00MT75RGE

Tiger Lily of Bangkok

Who is To Blame When An Abused Child Runs Riot?

ISBN: 9781311480187

http://tigerlilyofbangkok.com

The Disallowed

Chupacabras on Backpacker Blood Milkshake

ISBN: 978-1495290152

http://thedisallowed.com

Dead Centre

Not All Suicide Bombers are Religious!

ISBN: 978-1310742095

Psychic Megan-serien

En andlig guide, en spöktiger och en läskig mamma!

Missuppfattningen

Megans trettonde

Megans skolresa

Megans skolprov

Megans följare

Megan och den förlorade katten

Megan och borgmästarinnan

Megan möter hån

Megans morföräldrar på besök

Megans pappa blir sjuk

Megan åker på semester

Megan och inbrottstjuven

Megan och cyklisten

Megan och den gamla damen

Megans trädgård

Megan går till djurparken

Megan går på vandring

Megan och W. I. Cookery Competition

Megan rider

Megan går på segling

Megan på Carnival

Megans jul

Megan fångar Covid-19

––––––––

Non-Fiction

How to Give Your Dog a Real Dog's Life

(and make him love you for it)

ISBN: 978-1490909769

The Eternal Plan – Revealed

(written by Colin Jones, compiled by Owen Jones)

ISBN: 978-1475057850

Authorship

Publishing Your Book On You Own

ISBN: 978-1492298311

http://owencerijones.com

Dedikerad till

Denna utgåvan är dedikerad till min fru, Pranom Jones, för att hon gör mitt liv så enkelt som hon kan – och hon gör ett bra jobb med det.

Karma kommer att komma till alla med rättvisa

Inspirerande citat

Tro inte på något bara för att du har hört om det,

Tro inte på något bara för att det har talats och ryktats om av många,

Tro inte på något bara för att det var skrivet i religiösa texter,

Tro inte på något endast från lärarens och äldres ord,

Tro inte på traditioner för att de har överlevt generationer,

Men efter att ha observerat och analyserat, om någonting fungerar som vett och handlande för det bästa och till förmån gör alla, acceptera det och lev upp till det.

Gatuma Buddah

–

Store ande, vars röst finns i vinden, hör mig. Låt mig växa i din styrka och kunskap.

Låt mig alltid få uppleva den röda och lila solnedgången. Må mina händer respektera de saker som du givit mig.

Lär mig hemligheterna under varje löv och sten, så som du har lärt folk i det förflutna.

Låt mig använda min styrka, inte för att vara starkare än min broder, men för att strida mot min värsta fiende – mig själv.

Låt mig alltid komma till dig med rena händer och ett öppet hjärta, att när min tid på jorden dör ut som solnedgången, må min ande återvända till dig utan skam.

(baserat på en traditionell Siouxbön)

––––––––

Innehåll

1. WAYNE GAMM

2. WAYNE I SKOLAN

3. WAYNE VÄXER UPP

4. VIDGADE VYER

5. TILLBAKA PÅ FARMEN

6. GUILDFORD

7. TRUPPEN

8. JUL PÅ HERRGÅRDEN

9. SPANIEN

10. DEN BRITTISKA TURNÉN

11. AMERIKA KALLAR

12. NEW YORK

13. DET ONDA MED DET GODA

14. PHILADELPHIA

15. EMMA HÖJER INSATSERNA

16. FÖRSLAGET

17. HEMMA IGEN

18. BERGET

19. JUL I DRAKENS TRÄDGÅRD

20. FRAMTIDEN

SÅNGER FRÅN BOKEN

ORDLISTA

DÖDSCENTRALEN

OM FÖRFATTAREN

––––––––

TILLKÄNNAGIVANDEN

Jag önskar att tacka min fru, Pranom, för att hon gör mitt liv enklare för att hjälpa mig finna tid för mitt skrivande, och min författarvän, Lord David Prosser, för hans tankar om omslaget och hans ständiga uppmuntran.

KONTAKTUPPGIFTER

http://fatetwister-waynegamm.com

http://facebook.com/waynegamm

owen@meganthemisconception.com

http://meganthemisconception.com

http://owencerijones.com

WAYNE GAMM

Skriken som kom from det ensliga, gamla stenhuset lät omänskliga, vilket de faktiskt kunde varit då de enda rödblodiga varelser som kunde höra dem var de fyrbenta, även om de inte fullt kunde förstå vad som pågick på insidan. Fru Gwynedd Gamm födde sitt första barn och hennes mamma hjälpte till med förlossningen. Tackorna på fälten förstod den smärta som Gwynedd genomgick, även om hennes man, Samuel Gamm och hans suparkompisar på puben i den lokala byn Dremaelgwn inte gjorde det.

Mamma! Få ut den här ungen ur mig nu! Arghhhh!

Försök att slappna av älskling, och krysta... fortsätt krysta.

Jag kanske skulle ha åkt till sjukhuset ändå... vi visste att han skulle vara en stor, arghhh, pojke!

Gwynnie, vi har diskuterat detta, eller hur älskling? Det är inget alternativ... alldeles för farligt. Fortsätt bara krysta, du gör jättebra ifrån dig för att vara för första gången.

Arghh, åh, arghhh... ah, ahh, ah, argh... Åh mamma, han är enorm! Arghh, gå till köket och hämta köttkniven och skär ut honom... gör det, jag bryr mig inte om röran! Mamma, jag klarar inte mycket längre...

Jo, det kan du Gwynnie. Du måste. Och du vet att jag inte kan hjälpa dig på det sättet... ingen kan... det är därför du måste förlösa barnet hemma utan främlingar runtomkring. Det är så det är skrivet Gwynnie, det vet du lika väl som jag. Var tyst nu Gwyn och koncentrera dig. Alla kvinnor går igenom detta och jag kan lova dig att en dag, kanske många år från nu, så kommer du att se tillbaka på denna dagen med glädje.

Jag kommer, ah, arghh, aldrig att ha en till. Det lovar jag!

Det säger du nu älskling, men vi får se vad som händer i framtiden, eller hur?

Hon hade försökt huka sig i ett varmt bad, gränslat över en toalettsits, gått ner på alla fyra och suttit på höften, men ingenting gör någon skillnad. Så istället låg hon enbart på rygg i sängen och försökte att koncentrera sig på att få ut sin stora pojke, millimeter för smärtsamma millimeter. Gwynedd kunde känna hur det gick framåt, men inte fort nog i hennes smak.

Ge mig fler av tabletterna som läkaren sa var okej mamma, snälla.

Hennes mamma gjorde som hon sa och höll sedan fram ett glass vatten till hennes läppar. Hennes ansikte var fuktigt av ansträngningen.

Mor och dotter var så lika att de hade kunnat vara systrar, även om det just denna dagen var omöjligt att avgöra vem av dem som var äldst. Det var endast arton års skillnad mellan dem och Gwynedds mamma, Rhiannon, försökte så gott hon kunde att se ung ut, precis som de flesta kvinnor försöker göra i den mån det går.

Stugan och dess land hade tillhört familjen längre än någon kunde minnas och de hade en familjebibel med allas namn och farmens adress i boken var 324 år gammal. Rhiannon, Rhiannon Philps, ägde den nu och hennes dotter och ny svåger bodde där med henne, vilket var i riktning med den lokala traditionen. Herr Phillips hade sedan länge gått bort.

När frågan om vilken religion de tillhörde kom upp svarade både Rhiannon och Gwynned automatiskt Kapellet, och de svarade så utan att känna sig som hycklare. Det var ju trots allt ingen dålig religion, så långt som det kommer till religioner i alla fall. Men det var en ganska svag religion då både Rhiannon, hennes dotter, och många andra de kände, trodde på så mycket mer.

De inte bara trodde, de visste.

Dock var det så att de sa Kapellet främst för att göra andra glada och för att låta dem själva fylla i precis vad det egentligen innebar. De gick till och med på andakt de gånger de hade möjlighet till det, även om det endast var för att sjunga några psalmer. Men så gjorde i och för sig alla andra också. Även ministern själv trodde på mer än vad han kunde säga till andra, särskilt till sina överordnade.

Rhiannon och hennes dotter hade båda välsignats med ’den andra synen’ som det kallades, vilket innebar att de kunde se in i framtiden. Och ibland kunde de även se det förflutna. Det gav dem ett annat perspektiv på vad tid är.

De trodde båda på Y Tylwyth Teg, eller De Engelska Älvorna, och de talade ofta med dem som de trodde tog hand om trädgårdarna och berget som de bodde på. Och de trodde på ödet, ett förutbestämt öde, vilket var varför Gwynedds barn förlöstes hemma snarare än på sjukhuset. De hade båda sett, i separata syner, att barnet, som skulle döpas till Wayne, skulle vara ’stor och speciell’.

De visste att Wayne var speciell på ett sätt som gjorde att han kunde gå åt endera håll. De hade sett att han kunde bli farlig – på mer än ett sätt.

De var ännu inte säkra på hur, men de hade sett några fantastiska syner, syner som de inte ville skulle bli en déjà vu. Det var det sista de önskade. De visste bara inte vad som skulle hända, och det skrämde dem mer än att inte ha läkare och barnmorskor närvarande, för att inte säga avsaknaden av ryggmärgsbedövningen.

Det är rätt Gwynnie, kom igen tjejen... Jag kan se toppen av Waynes lilla huvud! Fortsätt krysta.

Arghhh, arghhh, hans... hans huvud är inte litet. Det känns som en fotboll... arghh, och det är inte ens den största delen av honom, eller hur? Det är ytterligare en halvmeter efter det! Jag hoppas att hans axlar inte är breda än. Oh, arghh, aldrig igen! Sterilisera mig efter detta mamma, ring dem imorgon och boka in det. Lova mig det!

"Kom igen nu Wayne, hjälp din mamma, var en duktig pojke. Jobba tillsammans med din son Gwyn. Kom igen båda två, jobba tillsammans, ni är nästa där...

Jag har honom! Gwyn, jag har honom! Han är så vacker, han är perfekt! Här, håll din vackra son. Så bra jobbat, båda två. Min vackra dotter, och hennes vackra lilla son."

Gwyn sa några få ord till Wayne och ’cwtched’ honom nära, men ingen förutom Wayne visste vad hon sa, och han svarade med att skrika. Efter några minuter tog Rhiannon tillbaka honom, klippte navelsträngen, tvättade honom, lindade in honom i en filt och gav tillbaka honom till hans mamma. Sen gick hon ut på gården för att få bättre täckning så hon kunde ringa Waynes pappa.

Sam, din vackra son har kommit. Kom hem och träffa honom. Han är perfekt, och Gwyn mår också bra.

Han var mer än lite full, men han ville träffa sin son.

Okej, jag kommer dit nu. Han skålade med sina två vänner och tömde glaset med sin whiskey innan han satte sig i bilden.

Vi sticker också nu Sammy. Grattis. Vi ringer dig imorgon.

Låter bra killar. Tack för sällskapet. Ses imorgon. God natt, och var försiktig på bergsvägarna nu.

När han kom hem, vilket av ren tur var helt utan olyckor på vägen, parkerade han bilden farligt nära stugan och rusade in.

Åh min älskade Gwyn, bildskön som vanligt sittandes i sängen med vår lille schon...erhm... vår Wayne. Jag är schå stolt över er båda. Tack mamma för att du hjälpte dem båda genom detta. Du anar inte vad jag trodde schkulle hända här, du vet, under omschtändigheterna.

Tillåt mig att upplysa dig då Sammy, har du någonsin försökt få ut något så här stort på toaletten? Tror inte det, så, var duktig nu och håll tyst... Men han är en underbar pojke, eller hur? Mamma, du hade rätt, jag ångrar inte alls smärtan längre.

Kan jag ge dig någonting älschkling? Jag är till ditt behag.

Nej, jag vill inte ha mer än jag redan har. Kom och sitt hos oss och lägg din arm runt mig Sammy, men andas inte på oss. Jag vill inte att Wayne ska bli full på den första dagen i sitt liv.

Sammy flyttade sin stol till sängens huvudände och sträckte sig sedan över så han kunde lägga armen om sin frus axlar. Han höll sedan andan och tittade på sin sons ansikte och tänkte för sig själv att han måste vara den lyckligaste mannen på hela jorden.

∞

Samuel var inte från Wales. Han hade kommit dit från Cornwall en sommar fyra år tidigare efter att ha svarat på en annons som en lokal bonde hade lagt ut för att få tag på fårklippare. Han hade dykt upp på Rhiannons farm och han och hennes dotter hade blivit förälskade. Både Rhiannon och Gwyneth kunde se att det var oundvikligt. Det fanns inte många singlar i närheten, framförallt inte inom ett avstånd på tjugo minuter med bil. Så när en stilig ung man hade stannat i två veckor för att arbeta, ja då var det oundvikligt, ödet.

Rhiannon godkände också honom. Han var en intelligent fårfarmare. Han var lång och stark, och verkade förtjust i Gwynedd. Vad mer kan en mor önskar för sig själv och sin dotter? Och Gwyn var för förälskad för att bry sig. Hon hade levt ett ensamt liv i berget sedan hon slutat skolan och hennes mamma förstod det.

Hans enda problem hade varit att han inte talade walesiska, men han försökte och lokalborna gav honom möjlighet att lära sig, dels för att han var en fårfarmare och dels för att de alla respekterade Rhiannon så mycket. Det fanns inte någon familj på mils avstånd som aldrig hade ringt henne för att be om en tjänst någon gång, och hon hade aldrig sagt nej till dem.

Hon uppfostrade även Gwynedd på samma sätt, precis som hennes mamma hade gjort med henne – i all oändlighet enligt vad de visste.

Samuel beblandade sig med folket och passade in. Han beklagade sig aldrig över sin arbetsbörda, och han verkade trivas utmärkt med flocken. Det enda var att han var van vid att dricka på sin lokala pub i Cornwall efter jobbet, medan här var han nu tjugo minuter från Y Ddraig Goch – Den Röda Draken, den närmaste puben, och det gjorde honom smått nedslagen med jämna mellanrum.

Gwynedd hade endast varit på en pub i Wales en gång och det var på hennes bröllopsdag, och hon hade inte tyckt särskilt mycket om det trots att hon gått i skolan med de flesta som befann sig där. Hon hade även haft en drink med Samuels vänner i deras by, men hon hade varit glad över att komma därifrån så snabbt hon kunde. Dock hade hon tyckt om Samuels föräldrar och ringde dem oftare än vad han gjorde.

Vid tjugo och tjugofem års ålder var Gwynedd och Samuel ett ganska normalt, lyckligt par tillsammans med sitt första barn. Och som barn till bönder själva tyckte de inte att det var konstigt att de bodde i sina föräldrars hus. Det var till och med så att Samuel uppskattade att Rhiannon var där och han tyckte även om hennes sällskap, något som var ömsesidigt. Det enda som de inte var överens om var det övernaturliga, även om Sam hade sagt att hans föräldrar hade samma tro som Gwynedd. Dock tyckte Sam att det var ’gammaldags och dumt’.

Han hade sagt det till dem båda med ett högdraget flin en kväll, ett flin som sa dem båda att han endast förmedlade någon annans åsikter, någon annan som han beundrade. Med andra ord så talade han i nattmössan. De trodde båda att han skulle växa ifrån det när han konfronterades med verkligheten – den verklighet som de upplevde varje dag.

Men han hade ännu inte stött på något som han inte kunde förklara med att det var typiskt för åkermarkerna och fårfarmningen i norra Wales, men de trodde fortfarande att han skulle kunna komma på andra tanka.

Rhiannon tyckte själv att hon var en vit häxa, en häxa som inte skadar andra för egen vinnings skull, och Gwynedd tyckte samma sak om sig själv, fast utan den erfarenhet som kommer med åldern. Rhiannons mamma hade varit en vit häxa och det hade alla matriarker i deras familj varit före henne, i alla tider, och varje flicka i familjen fick möjligheten att lära sig det samma.

Gwynedd hade tagit chansen att följa i deras fotsteg, precis som hennes mamma före henne.

De mötte inte mycket folk under en vanlig veckas gång och de flesta som de mötte kände de redan. Men när de mötte främlingar, eller vem som helst egentligen, kunde de dra till med några tricks för att se om de var på samma plan. Lokalbefolkningen visste bättre än att försöka lura dem, men någon enstaka kringresande försäljare behandlade dem som lantisar vilket gjorde att de såg det som sin rätt att lära dem en läxa.

Gwynedd kom ihåg en gång då hennes pappa bönat och bett henne om att inte berätta för sin mamma om att någon, i ilska, hade svurit åt dem då han givit henne lift hem från skolan en eftermiddag. Hon hade varit väldigt ung och inte lyssnat på varningen. Hon hade berättat för Rhiannon den kvällen innan hon gick och la sig, och två dagar senare hade mannen fått sladd på sin bil och krockat med en lyktstolpe vilket resulterat i två månaders koma, något som han lyckades ta sig ut själv.

Rhiannon hade väldigt intensiva och koncentrerade krafter och hon tog alltid hand om de sina på sådant sätt som alla önskar bli omhändertagna.

Det hade skrämt hennes man in i en tidig grav, för han var rädd för att berätta någonting för henne, framförallt om något skulle hända och han skulle känna sig skyldig.

Han hade varit en god man och hans samvete hade inte klarat av att bära det, oavsett vad som gjorts mot honom.

Samuel var en typisk, stolt, kärleksfull pappa till sin nyfödde son under de första månaderna. Han och Gwynedd tog med sig Wayne till kullarna tillsammans med fåren när vädret var bra och de tog med honom till marknaden i byn på lördagar så att Sam kunde stoltsera med sin son i barnvagnen. Men sakta men säkert började en känsla av avvisande och avundsjuka över Gwynedds utveckling från ung maka till nybliven mor att ta över stoltheten över att vara nybliven pappa och Sam började att dricka mer, och med det så blev han även mer och mer lättirriterad.

Naturligtvis skyllde Sam inte något av detta på sin son utan han började säga till Gwynedd att inte skämma bort pojken och flera gånger påtvingade han henne sin uppmärksamhet när hon protesterade och skyllde på att hon var för trött.

Gwyn tyckte inte om den förändring hon såg hos Sam, men hon visste även att han inte tyckte om henne heller. Rhiannon försökte hålla sig neutral i det hela och sa sällan någonting om det, men i verkligheten stod hon på sin dotters sida och tyckte att Sam var oresonlig.

Små diskussioner blev enorma gräl medan Wayne grät i sin säng i ett hörn av vardagsrummet och hans mormor försökte att lugna honom. Ibland grät de alla när de tänkte på hur det hade gått för deras lilla familj.

En kväll, när Wayne var sex månader gammal, startade Sam ett gräl för att han inte tyckte om maten, men han visste att det endast var en ursäkt. Han skrek på Gwyn och stod lutad över Wayne när han skrek.

Du bryr dig mer om honom än vad du någonsin gjorde om mig! Du vill bara ha mig kvar här så att jag kan försörja de två häxorna och deras älskade bebis. Ingen av er bryr sig det minsta om mig längre, inte så länge jag fortfarande kan arbeta... eller hur? han pekade finger mot alla, inklusive Wayne som blivit van vid dessa utbrott och sällan grät nu för tiden.

Jag kan inte äta denna sörjan. Jag går till puben istället!

Ingen av dem vädjade med honom för de visste att det inte var lönt. Han tog dina bilnycklar från spiskransen och gick mot dörren i hallen. Men han snubblade på en låga tröskeln, föll och slog huvudet hårt i väggen mitt emot hallen. Blod droppade från den bulan som tog form i hans panna. Med högljudda svordomar reste han sig upp, öppnade ytterdörren och smällde igen den bakom sig.

De lyssnade i tystnad på bilen som startade och som sedan körde iväg i hög hastighet. De log mot varandra.

Rätt åt honom! sa Gwyn och de skrattade tillsammans. Wayne reagerade på ändringen i atmosfären och började jollra. De tittade på Wayne och sa något passande till pojken.

Sam kommer ha en rejäl bula imorgon. Han föll ganska rejält och hans huvudvärk kommer vara mer än bara bakfyllan. Han skulle inte varit så aggressiv mot dig lille Wayne... Du tror inte att han hade något att göra med att Sam ramlade, eller hur?

Sam är bara avundsjuk. Han håller på att vänja sig vid att inte vara den enda mannen i ditt liv och att han inte längre har hela din uppmärksamhet. Jag är säker på att han inte skyller på någon. Det hela är ganska normalt egentligen. Eller hur?

Tror du vad jag tror om Sams olycka?

Det tror jag. Vi såg båda två för mer än sex månader sedan att det kunde bli farligt att göra Wayne upprörd, vilket är varför han inte kunde förlösas på sjukhuset. Vem vet vad som hänt om en okänd läkare hade slagit honom på rumpan för att få honom att börja andas? Men det verkar som att vi kanske bara var överbeskyddande. Kanske håller hans krafter bara på att vakna just nu.

Har du varnat Sam för Wayne?

Nej, det kändes inte nödvändigt i början, och sedan när alla gräl började glömde jag liksom bort det.

Han behöver veta det Gwyn.

Jo, jag vet mamma. Jag ska berätta det för honom så fort vi pratar igen. Men det där fallet hade kunnat vara en vanlig olycka... kanske skulle han inte skada sin egen pappa.

Men det vet vi inte, eller hur Gwyn? Vi vet verkligen inte det än älskling.

Det tog två dagar innan hon hade möjlighet att prata med sin make igen. Gwyn hade förberett så att hennes mamma skulle ge dem en halvtimme för sig själva för att hon sedan skulle komma in i rummet för att kunna bekräfta vad som hade sagts, som om det vore oplanerat.

...och det är kontentan av det hela Sammy. Du vet att jag och mamma har den andra synen, det tror du redan på. Nu är det så att vi båda fick syner om att Wayne skulle kunna få saker att hända... kanske saker från personers egen framtid, att pressa samman deras öde, eller ge det en snurr så att säga. Vi har väntat på bevis för att det ska vara så. Ditt fall häromkvällen efter att ha skrikit framför Wayne och pekat finger på honom på det sättet kan ha varit första gången som han har uppvisat sina krafter, eller så kan det ha varit en helt vanlig olycka. Vi vet inte. Jag säger detta till dig för in egen säkerhet, så du kan inte säga att jag inte varnade dig. Jag tror att du behöver ta hand om dig cariad. Jag älskar dig och jag vill inte att någonting ska hända med dig.

Ja du, tack för varningen, men jag tror inte att det är möjligt älskling. Jag respekterar den kraft som du och din mamma har, men ni måste båda ha sett fel denna gången. Du får det att låta som att Wayne skulle tillhöra X-Men, men det gör han inte. Han är bara en underbar liten pojke som har vänt våra liv upp och ner, och jag hatar mig själv för att jag känner mig så bitter ibland. Men det är bara så det är. Jag känner så ibland, och jag vet att det är fel, men... jag antar att jag bara är en vanlig man, inte en X-Men, och jag saknar att jag inte får min underbara frus fulla uppmärksamhet och den ende jag kan skylla på är lille Wayne. Jag vet att det inte är hans fel, och jag hatar mig själv för att jag ens tänker tanken. Vi gjorde Wayne, du och jag, och jag vet att du behöver ta hand om honom. Jag vet allt det där. Men att veta det gör det inte lättare att uthärda ensamheten.

Jag vet älskling. Men jag är säker på att det jag har berättat är sant. Mamma tror detsamma.

Rhiannon kom in i rummet precis som om det vore planerat.

Mamma, jag har precis berättat för Sam att Wayne är speciell. Skulle du kunna berätta för honom vad du tror? Kanske du kan övertala honom.

Rhiannon berättade samma sak men med sina egna ord, och Sam kom lite närmare att kunna acceptera det hela och tro på dem.

Men han kommer inte att skada familjen, eller hur? Det verkar ju inte rimligt att han skulle bita den hand som föder honom.

Ödet favoriserar ingen Sam. Vem det än är som gör honom illa kommer att behöva betala för det, precis som vem det än är som gör honom gott. Det spelar ingen roll om det är familj eller inte. Universella lagar fungerar likadant för alla, och alla föräldrar är ju faktiskt inte snälla mot sina barn. Vissa barn får utstå flera typer av misshandel från sin familj. Om Wayne på något sätt kommer att ha inflytande över hur snabbt ödet kommer ifatt dessa personer, ja, det är ju inte som om de inte förtjänar det. Det är bara det att det kanske drabbar dem tidigare än vad det skulle gjort annars. Som jag ser det så kan han inte ändra ödet, ingen kan göra det, men kan kan kanske snurra det så att ordningen som saker händer i ändras.

Vi vet ännu inte alla detaljer älskling. Det är fortfarande för tidigt för det. Men det är våra bästa aningar i nuläget.

Tror du att han vet vad det är han kan göra?

Jag tror inte det, han är trots allt bara sex månader gammal. Men han växer så snabbt och det är mycket möjligt att hans krafter kommer växa lika snabbt. Vi vet helt enkelt inte, det är en helt ny situation för oss alla.

Ja, det är det verkligen! Särskilt om det du säger stämmer. Jag kommer behöva tänka över det du har sagt och samtidigt vara väldigt försiktig med hur jag beter mig runt Wayne.

Bra. Kom bara ihåg att hålla ögonen öppna. För vi tror att Waynes krafter precis har vaknat och håller på att bli aktiva. Det kan vara en bra idé att hålla honom borta från stressiga situationer. I alla fall tills vi vet mer om vad som händer med honom.

På väg in till stan den kommande söndagen inträffade något som hjälpte Sam att bli mer övertygad om att hans fru och svärmor hade rätt. Sam körde barnvagnen över vägen vid övergångsstället. Han hade nått refugen, kollat trafiken åt båda hållen och var halvvägs över vägbanan när en bil kom körande i vild fart från ingenstans.

Han stelnade för ett ögonblick och visste inte om han skulle skynda sig framåt eller om han skulle backa, allt detta medan den ensamma bilen kom närmare i full fart. I samma ögonblick som han bestämde sig för att backa tillbaka till säkerheten vid refugen och ge bilen tillräckligt med plats för att köra förbi så gjorde bilen en skarp vänstersväng och krockade med en cementerad gatlykta. Bilen tvärstannade och gatlyktan gjorde ett djupt V-format jack i huven och motorn, men föraren var endast skakad, inte faktiskt skadad.

Han erkände senare i en intervju med den lokala tidningen att han hade kört för fort medan han var full, men han hävdade att förlorat kontrollen över bilen sekunderna innan den körde in i lyktstolpen. Han sa också att hade det inte varit för att han använt säkerhetsbältet så hade han inte överlevt. Han gav även en offentlig ursäkt till familjen Gamm och sa att han aldrig varit så rädd i hela sitt liv som han var när såg sig själv komma körandes mot far och son och sedan förlora kontrollen över bilen.

Sam hade noterat att hans son hade sett nästan ’orolig’ ut när bilen hade närmat sig dem med tutan som skrek, men han hade antagit att han hade tagit efter honom själv eftersom Sam erkänt att han varit rädd för bådas skull. När Sam hade berättat färdigt vad som hänt hade Gwyn och Rhiannon tittat vetandes på varandra och