En natt i Annwn: Annwn, #1

EN NATT I

ANNWN

Den konstiga berättelsen om gamla Willy Jones NDU

av

Owen Jones

översatt av

Charlotta Zaar Böll

UPPHOVSRÄTTIGHET

Copyright © 2022 Owen Jones Författare

Av Megan Publishing Services

http://meganthemisconception.com

Andra upplagan

Alla rättigheter förbehållna.

Owen Jones rätt att identifieras som författare till detta arbete har hävdats i enlighet med avsnitten 77 och 78 i upphovsrättslagen och patentlagen 1988. Författarens moraliska rätt har hävdats.

I denna fiktiva bok är personerna och händelserna antingen en produkt av författarens fantasi eller så används de helt fiktivt. Vissa platser kan existera, men händelserna är fiktiva.

Innehållsförteckning

Willy Jones

Willys resa

Sarah

Annwn

Lärandets säte

Rundvandring

Att vakna på nytt

Tillbaka i stugan

Nya intressen

Utvecklings cirkeln

Spirituell healing

Ringar på vattnet

Den sista uppgiften

Full galopp till jakthornets melodi

Glosor

Ödets tvist

Om författaren

Denna bok tillägnas

Mina föräldrar och alla de som är spirituella i vår familj, både dom som visar det och dom som håller det inom sig, ni har gett mig ett bra perspektiv på livet.

1

WILLY JONES

Pappa, är du vaken ännu? ropade Becky in i den dunkla mörka stugan samtidigt som hon stängde ytterdörren med en smäll för att försäkra sig om att han verkligen skulle vakna. Hon ångrade sig genast att hon hade stängt dörren då hon möttes av en fruktansvärd stank inne i huset. Pappa, det är jag Becky! Snälla gå upp nu pappa!

Hon drog undan gardinerna i vardagsrummet, vilket har stora fönster för att vara en stuga på landet men dom är ändå små i moderna mått. Hon öppnade det så mycket det gick och krokade fast det med den gamla haspen, sedan gick hon tillbaka in till köket.

En av anledningarna till stanken blev omedelbart tydlig. Kiddy den gamla svarta fårhunden satt skamset hopkurad vid den bakre dörren.

Oroa dig inte för det flickan, det är inte ditt fel. Husse skulle ha släppt ut dig för flera timmar sedan. Hon öppnade dörren som gick inåt och drog den rätt igenom högen med bajs så det spreds ut ännu mera över linoleumgolvet. Skit också! utbrast hon samtidigt som stanken just blivit ännu värre när bajset blev utspritt.

Så fort springan i dörren blev vid nog så sprang Kiddy ut i trädgården, tacksam över att slippa sin pinsamma röra hon ställt till med.

Becky tog fram en spann och en stinkande skurtrasa under diskhon, och hon tvingades att tömma diskhon från all smutsig disk innan hon kunde komma åt att ta vatten i kranen. Det fanns varken varmvatten eller riktiga rengöringsprodukter så i brist på annat så fick det bli kallvatten och tvålflingor. Inte fanns det några gummihandskar heller så det var bara att sätta igång och börja städa upp efter hunden.

Skit, skit, skit och mer skit! muttrade hon för sig själv. Hela det här huset är ett stort skithål! När hon rörde sig runt den halvmeter långa bruna strimman, fastnade hennes skosulor på golvet. Hela köket behövde skuras med kokande vatten, tänkte hon. När hon var nöjd med den lilla fläcken, gick Becky till utedasset i trädgården och hällde ut vattnet. Sedan tvättade hon händerna och sköljde ur hinken under kranen som satt på utsidan.  Hon hade hittat lite blekningsmedel inne på utedasset som hon hällde i hinken och fyllde på med varmt vatten, hon blötlade sedan mattan i hopp om att den skulle bli ren.

Hon gick in i köket, satte proppen i diskhon, slog på den enda kranen, öppnade fönstret och satte sedan även disken i blöt. Den enda köksredskap som använts sedan hon senast var där var stekpannan, men all disk var smutsig och det var många koppar, whisky och ölglas.

Hon visste vad det betydde. En smörgås och te på morgonen, sen morgon eller tidig eftermiddag; en färdiglagad rätt som värmts upp, ett par öl under kvällen, och några whisky före läggdags. Situationen verkade hopplös och Becky förlorade snabbt tålamodet med sin far, samtidigt så tyckte hon synd om sin stackars gamla hund som behövde leva i en sådan här svinstia med hennes far, som inte tycktes känna stanken eller se förfallet.

När hon diskade disken tittade hon ut mot den korta bergskedjan som höjde sig upp mot skyarna strax bortom det som nu med förskönande ord kallades en trädgård, men som en gång hade varit vacker då hon hade bott hemma. Bergen hade alltid haft en dragningskraft för henne; Hon tog efter sin mamma i det avseendet. Hennes mamma hade gjort disken två eller tre gånger om dagen vid det fönstret och stirrat ut mot dessa berg under fyrtioåtta års tid.

Hon och hennes pappa håller fast vid minnena och vid tanken att hon fortfarande skojar glatt  och vandrar runt i stugan nu när hon inte längre finns fysiskt hos dem. Hon hade dött av livmoderhalscancer fem år tidigare. Det hade varit en fullständig överraskning, för hon hade aldrig deltagit i de kontroller som erbjöds på sjukhuset. Från att hon väl uppsökte en läkare och blev diagnostiserad så dröjde det inte mer än tre månader innan hon gick bort, och det hade varit en hemsk chock.

Men nuförtiden visste Becky mer om sjukdomen, och hade själv gjort alla nödvändiga tester. Hon misstänkte att hennes hårt arbetande, hårdhudade mor hade märkt att hon hade ett problem, men hon hade inte velat vara en börda. Hon kanske rent av gillade tanken på att vara död och att få komma bort från slavgörat på en liten, isolerad, ensam gård bland bergen.

Jag skulle diska den där disken så snart jag kom upp!

Åh! Du skrämde mig! Jag önskar att du inte smyger upp bakom mig så. Jag har sagt det förut, har jag inte pappa?

Det var ett trevligt sätt att hälsa på din gamla Da. Hur som helst, jag smög inte och även om jag var, så får jag göra det i mitt eget hus .

Hur mår du idag, Da? Hon föll tillbaka i den gamla välkända lokaldialekten och kallade honom Da och ibland pratade de även walesiska, men inte så ofta sedan Becky hade kommit tillbaka från trädgårdsskolan och hennes mamma hade dött.

Jag är okej. Jag blir bara trött och jag kan inte se någon anledning till att gå upp tidigt när det är kallt. Varför inte vänta på att solen värmer upp lite först och stanna i sängen? Finns det något te? Jag är uttorkad. Min mun smakar som en arbetares suspensoar .

Måste du vara så äckligt detaljerad? Jag har bara ett par händer, som du kanske vet! Jag var tvungen att städa upp efter stackars gamla Kiddy för att du var för trött för att släppa ut henne, och det här köket var för smutsigt för att laga mat i.

Och du borde verkligen ta hand om dig själv, sa hon och vände sig om för att syna honom uppifrån och ner. Du ser en total katastrof.

William Jones stod framför henne i sina pyjamasbyxor utan några tofflor. Hans krans av vitt hår stod åt alla håll, och musklerna i hans ansikte såg ut som om de fortfarande sov. En doft från hans andedräkt när han talade avslöjade att hon hade haft rätt om whiskyn före läggdags – förmodligen var det tillräckligt för att ha släckt lyset.

Varför borstar du inte tänderna och tar lite kallt vatten i ansiktet för att vakna?

"Jag behöver inte några föreläsningar om personlig hygien från dig, tack så mycket. Jag har mina egna rutiner, etablerade över sextio år och de har alltid varit bra nog. Jag kommer inte att ändra dem nu, inte för dig eller någon annan. Din kära gamla mamma klagade aldrig, och hennes normer är tillräckligt bra för mig.

Hur som helst, om du måste veta ingången och utgången på en katts arsle, så var jag på min väg ut för att använda torrklosetten. Så, om du ursäktar mig ...

Han gick ut. Han hade alltid tvättat sig under kranen på utsidan, om inte var snö eller is på marken, och en dusch eller ett bad tas fortfarande en gång i veckan, eller vid speciella tillfällen.

Hon torkade händerna på en handduk, fyllde kastrullen med vatten, tände gasen på spisen under den, lade tre tepåsar i tekanna, och gick tillbaka till disken.

Gå och ta på dig lite kläder, Da, bad hon honom när han kom tillbaka och sträckte sig efter handduken som hängde på en krok bakom bakdörren. Jag ska göra lite rostat bröd till oss och teet kommer att bryggas under tiden. Skynda dig nu och ta inte för lång tid på dig .

Hon tog kannan med tepåsarna i och hällde det varma vattnet över dem, sedan så tog hon ut proppen ur diskhon och tände grillen. Hon hade tagit sin egen mat som hon vanligtvis gjorde, för att William sällan tog sig besväret att ta sig till affären, och insidan av hans skafferi var ett brott mot anständigheten. Hon skulle behöva ta itu med det senare, men hon ville äta sin frukost först.

När grillen värmdes upp, kom hon ihåg hunden och lade upp lite rester hon hade tagit med sig i en skål. Det fanns förmodligen en öppnad, halvt tom, burk med hundmat i kylen men den fick vänta för någon gång emellanåt så förtjänade Kiddy att skämmas bort med lite godsaker.

Strax innan hon hörde att hennes pappa komma ner, skakade hon av bordsduken utanför ytterdörren, ersatte den med en ny och dukade upp frukosten.

Se, du kan se bra ut när du vill, Da.

Ingen kommer att se mig, så vad spelar det för roll? Du lade inte i någon öl tillsammans med den smälta osten .

Nej, du får tillräckligt med öl under dagen utan att behöva få det till frukost också.

Öl i ost är inte som att dricka öl, det är traditionellt. Welsh Rarebit, kallas det. Det är en hundraårig walesisk tradition, men du gillar din smälta ost på engelskt vis, utan öl .

En dag kommer du att vara tacksam, och chocken kommer att vara så stor att jag ska kilar över till andra sidan för att gå tillsammans med mamma över bergen här på baksidan. Föräldrar klagar på att barn är otåliga och otacksamma, men gamla människor, ni är mycket värre .

Jag är ledsen, Becky sa han och tittade upp på henne. Jag uppskattar allt du gör för mig, det gör jag ... Det är bara att de gamla människorna fastnar i sina rutiner. Min mamma, må hennes själ vila i ro, la alltid öl i smältosten för min gamla pappa, och din mamma gjorde det alltid för mig. Efter sextio år med ost och öl på rostat bröd, så blir man inställd att få det på det sättet. Du kan väl förstå det, eller hur?

Ja, Da, kan du sluta tjata om den förbannade ölen!

Ooh! Språket, Becky! Din mamma skulle inte acceptera fult språk i huset och det gör inte jag heller för det vanhelgar hennes minne! Det är en annan av de fula ovanor du plockade upp i den engelska högskolan .

Nej det är det inte! Jag har fått det från dig .

William var inte säker på om det var sant eller inte, men bestämde sig för att inte argumentera. Det är en härlig kopp med te, och osten är en trevlig omväxling, om vi bara har det någon gång ibland , sa han.

Sanningen är att jag visste att det förmodligen fanns öl i skafferiet, men jag kunde inte förmå mig att öppna det tills efter jag hade ätit.

Hennes far skrattade. Ja det kan jag förstå! Jag gillar inte att gå in där själv ... speciellt om det är mörkt. Du vet inte vad som kan lura där inne. Något kan bita dig i handen! Han sträckte sig snabbt fram för att ta tag i en av hennes händer. Hon han precis dra undan den och deras skratt fick den tunga stämningen att försvinna.

Varför bor du så här, Da? Det är väl ändå inte nödvändigt, är det? Du pratar om tradition, men mamma brukade hålla detta huset fläckfritt. Det var hennes stolthet och glädje, men jag slår vad om att hon skulle skämmas för att bo i det nu .

Jo, det är där du har fel, fröken besserwisser med din engelska högskoleutbildning. Jag sitter ofta och pratar med din mamma inom dessa väggar .

Jag vet pappa, men jag slår vad att hon ofta skakar på huvudet över det skick som du tillåter stugan att vara i. Det stank som en kloak här i morse ... Öl, whisky, hundens avföring och gammal rutten mat. Det gjorde mig nästan färdig att kräkas!

Jag är ledsen, jag vet att jag låtit det gå för långt ibland. Det finns dock ingen motivation längre. Jag försöker ibland, det gör jag verkligen. Viljan finns bara inte längre, antar jag .

Varför kommer du inte och bor hos oss? Vi skulle gärna ha dig hos oss, och vi har bett dig många gånger. Den här stugan är för stor för en ensam man, speciellt en som dig som aldrig har behövt driva ett hushåll själv tidigare. Du är inte redo, pappa, och dessutom med din reumatism, din dåliga rygg och svullna fötter .

Du får mig att låta som jag redan har gått ned för räkning. Jag vet att du och alla andra är bekymrade och omtänksamma, men jag kan inte lämna det här huset. Det finns för många människor och minnen här för mig och gamla Kiddy. Och om vi flyttade ut, skulle din mamma vara här ensam .

Jag vet att du tror det, pappa, men jag tror att om det finns spöken, och jag kan inte se varför det inte borde vara så, att de kan gå dit de själva vill. De kommer inte att vara bundna till en plats .

Det är jag inte så säker på. Du hör ofta om en plats eller ett hus där det spökar, eller hur? Nu är jag inte mycket för känslomässigt språk som hemsökelser och liknande, men jag tror att spöken, som människor, kan bli fästa vid ett ställe och stanna där .

Men varför skulle de bli fästa vid en plats? Det ger ingen mening för dem.

"Jo, det gör det när du tänker på det. Vi med en kropp blir knutna till vänner, familj och vår egendom. Om jag dog i morgon betyder det väl inte att du skulle flytta till Zimbabwe, gör det? Och om en meteor kraschade på den här gamla gården, skulle jag väl inte packa och flytta till Skottland, eller hur?

Nej, självklart inte. Jag är känslomässigt knuten till denna plats. Jag stannar här och även om jag måste dra mig undan ett tag så kommer jag alltid tillbaka.

Så gör nittio procent av alla människor. Det är bara konstiga utvandrare som flyttar långt bort, och även de flesta av dem kommer tillbaka hem igen för att dö. Tro mig, spöken, eller människor utan kroppar, gör saker av samma skäl som dem med kroppar .

Har du sett mamma och talat med henne ansikte mot ansikte?

Det är en mycket svår fråga att svara på, min kära. Jag pratade med dig i morse, men du hade din rygg mot mig och kunde inte se mig. Men det hindrade dig inte från att veta att det var jag som stod bakom dig, eller hur? Som svar på din fråga så har jag aldrig sett henne så som jag tittar på dig just nu, eller haft en sådan här konversation. Jag har sett glimtar av henne, som när tv:n blinkar till och jag hör hennes röst i mitt huvud .

Ser du mamma på TV: n? Jag har sett det i filmer, men jag har aldrig hört talas om att det händer i verkligheten. Är du säker?

Nej, det menade jag inte alls! Jag kan se en bild av henne i ett fönster, vattenkokarens ånga eller i husets skuggor. Jag har en teori om det. Din mamma har inte lärt sig att projicera sig själv, och jag vet inte vad jag ska titta efter. Förstår du?

Jag är inte säker. När du är död är du väl död?

Folk antar det, men ingen av oss vet riktigt, eller hur? Eller jag kanske bör omformulera det ... ingen kan bevisa att de vet. Det finns en man som insisterar på att han är Guds högra man på planeten, men Gud har inte hjälpt honom att bevisa det. Ändå kablas det ut till världen från katolska medier som om det är obestridligt evangelium. Hur kan han eller de komma undan med det till denna dag och tidsålder?

Om det finns reinkarnation, om vi har varit döda tidigare, vad är det vi ska lära oss?

På samma sätt, om det finns reinkarnation, har vi fötts förut, men vi måste ändå lära oss på nytt hur vi går, pratar och uppför sig. Kanske måste döda människor lära sig hur man gör sina kroppar ljusare eller tätare så att vi kan se dem. Samma med deras röster .

Varför ser inte fler människor spöken hela tiden?

"Jag tror att de gör det, men vi hör inte talas om det. Den kristna kyrkan är mycket mäktig och stöder staten i de flesta fall, så staten gör samma sak tillbaka. De stödjer varandra och etablissemanget som äger pressen och media har en stor andel i samhället som det är, så de håller varandra om ryggen. Jag är säker på att det finns tiotals miljoner indianer som ser och pratar med spöken varje dag. Jag slår vad om att det finns miljontals som gör det varje dag i varje land, men de vill